Jag saknar mig själv
En gång i skolan läste vi Märta Tikkanens poesisamling Årehundradets kärlekssaga. Vi fick i uppgift att skildra familjelivet och dess påverkan på barnen ur barnens perspektiv. Här är min skildring i diktform:
Jag saknar mig själv
Mer än vad jag saknar honom
Jag saknar min integritet
Mer än vad jag bryr mig om honom
Jag värdesätter min värdighet
Mer än min relation till honom
Min värdighet, min integritet
blev bortglömda för hans problem
De problem som tog hela min barndom
utan att ge någonting tillbaka
De problem som sedan blev undangömda
för att de var för tunga att bära
Ja, precis de problem
tryckte ner min integritet och min värdighet
när jag behövde dem som mest
Men min uppfattning av honom
är fortfarande densamma
Han är min far
och gemensamt för oss båda
är att han också saknar sig själv
men än inte mer än vad han saknar henne
